Question Yourself – 1 Nephi 16:20

“Question Yourself” is a series of posts that I hope will help us “search ourselves” as we search the scriptures. My method is simple: I just record one or several questions that popped into my mind when I read a certain scripture. In fact, most of the questions just echo the text directly! (and perhaps they are the most effective ones) I hope you gain more insight about yourself and the gospel as you consider your answers.

 

~1 Nephi 16:20~

Context: While hunting for food in the wilderness, Nephi’s bow breaks and the other bows lose their springs, causing an acute lack of food.

“And it came to pass that Laman and Lemuel and the sons of Ishmael did begin to murmur exceedingly, because of their sufferings and afflictions in the wilderness; and also my father began to murmur against the Lord his God; yea, and they were all exceedingly sorrowful, even that they did murmur against the Lord.”

Question Yourself: Is my natural response to murmur against the Lord? (Nephi’s brothers) If not, at what point do I break down and start complaining? (Lehi) Is there a cure to the murmuring disease?

Comments

  1. ejvinter says:

    Har funderat lite på frågan och tyvärr måste jag erkänna att jag oftast nästan alltid, när ett kall kommit till mig, har klagat, tyckt att detta är något svårt som begärs av mig. Inte för att jag inte är villig utan kanske mer för att jag inte tror att jag kan klara det. Dåligt självförtroende. Men jag har alltid utfört det jag kallats till men som sagt jag har “knotat” först. Alltså liknar jag Laman och Lemuel! – Vad kan hjälpa mig så jag inte klagar? Läste pres. Monsons tal till prästadömet “Villiga och värdiga att tjäna” – och hittade där något som jag vill tänka på när jag ställs inför något som är svårt. Det är inte bara ämbeten man kallas till under jordelivet det är även prövningar, svårigheter som kan göra att man tappar taget om ledstången, blir bitter och klagande. “Ibland tycks Guds visdom vara dårskap eller helt enkelt för svårt, men något av det viktigaste och värdefullaste vi kan lära oss under jordelivet är att när Gud talar och en människa lyder, gör den människan alltid rätt.” (pres Monson) Att förtrösta och lita på att Gud vet bäst och att vara tillräckligt ödmjuk att erkänna detta när det verkligen gäller. Erfarenhet kan också vara ett botemedel mot att klaga – när man så många gånger har upplevt att Gud hade rätt så klagar man inte nästa gång – förhoppningsvis!
    /Eivor

    • Tack Eivor for kommentaren och for det fina citatet fran Pres. Monson! Ja, det ar alltfor latt att knota om kallelser ibland, trots att de for med sig valsignelser och mojlighet for tillvaxt. Att lita pa Gud och att komma ihag att han hjalpt en under tidigare tillfallen ar utmarkta botmedel till knotande – tack for att du delar med dig av dina insikter!

Speak Your Mind

*